måndag 17 augusti 2015

Semestern goes on, version 2.0!

Ett inhopp såhär i semestertider...

Halvlek liksom, å en mellanlandning hemma i hufvudstaden för att fixa lite måsten och kolla så huset står stadigt kvar på sin betonggrund...

Imorgon blickar vi ånyo mot väst och korsar landet ytterligare en gång som de cruisaders vi är!

Man börjar kunna varenda liten avkrok och alla de små ortsnamnen blir milstolpar som gör att resan känns kortare för var gång...

Detta får mig alltid att undra vem det är som gett upphov till alla underliga ortsnamn,,,

Fillsbäck...Viiby...Prostökna....Dam Damsäng....Tumbo....

I Viiby, by the way, ligger ett litet motel som ger Bates-vibbar deluxe...skabbigt, öde....hu!

Man ser mycket underligt på dessa färder...förra gången e jag övertygad om att vi var mål för en liten vägpirat,,,en stolle utanför Örebro som agerade fullblodspsycho och låg jämsides med oss en bra bit och envist snorglodde in i vår bil....
Detta gjorde mig tokhispig,..svarta, ilskna ögon som tydligt markerade att han INTE var road av kärlekens tävlingsinstinkter...vilket inte jag heller var, å så var det bra med det!

Man ser situationer man bara häpnar över...omkörningar som inte är av denna värld...människor som är beredda att satsa både sina egna och alla andras liv för att burna om en irriterande husbil...man ser såna som vinglar över mittlinjen på ett väldigt oroväckande vis och man kan bara spekulera i hur många rattfyllon och andra sjuka element man lyckas klara sig undan.

Trots såna här mindre trevliga saker, så är ändå våra roadtrips väldigt mysiga....massa godis, go musik...diskussioner och måååånga goa skratt....det är så det ser ut, alltid! :)
Vi har det bra vi....och livsnjutare är vi båda två...förmodligen därför vi alltid är fattiga som kyrkråttor, men gött har vi det, å så är det med det :)

Nu har vi avklarat första etappen av våra 4 veckor semester....hemma på en liten mellanlandning för att lämna barn, kolla post, dona lite andra saker och så vidare, och imorgon bär det alltså av för andra rundan till kära västkusten!
Bara jag och mitt hjärtas kärlek...och vi har många mysiga saker inplanerade.
Ett par hotellnätter, Metallica på Ullevi...och vi ska ut och meta makrill också, ej att förglömma!
Vi ska strosa i Göteborg...käka hos Lasse på Heden...gå på Liseberg (igen) och bara vara...flumma runt i vår egen lilla bubbla!

Semester version 2.0...helt underbart...och fint väder är utlovat också...wiiihii, enna!

Utöver detta då...mjaaa...en liten fundering kanske angående det hemska illdådet på IKEA...

2 människor fick mista livet i nåt vansinnigt utfall från ett fullblodspucko....
Vad som för de flesta människor med ett samlat tänk spelar mindre roll, är varifrån detta pucko kommer...stollar kommer i alla färger och former, men det blir enormt stora debatter angående ursprung hit och dit, naturligtvis...
Vad som slår mig är att det samlas ihop till en demonstration mot rasism i kölvattnet av händelsen...
Vad sjutton har det med det  här att göra?
Han kommer från Eritrea, ok...men varför blev det viktigare att återigen skitnödigt göra detta till någon antirasism-sak?
Vit mördar vit, vit mördar svart, svart mördar vit...eller svart....å blodet som flyter är rött vem det än kommer ur....
Lägg ner det här överarbetade rasism-jippot, samla ihop till en antivåldsdemonstration istället...många som sagt det och skrivit det...å jag håller fullt med!
Skit samma vart dåren kom från...betänk istället de drabbade...de anhöriga...alla som påverkats...
Det är ta mig tusan långt mycket viktigare än att omhulda den där idiotens hudfärg, för det har inget med saken att göra!

Kontenta....

En idiot är en idiot....det är insidan av huvudet som styr det, och inte färgen på skinnet! PUNKT!

Nu är det dags att göra något av dagen...fixa nya linser så resten av semestern blir enkelseende och skuggfri. :)

Adios amigos, å simma lugnt!




torsdag 30 juli 2015

Hallå...å så kan det gå!

Sitter och glor på skärmen...försöker formulera nåt bra...försöker få till en finurlig start av min alldeles nya blogg....framför allt försöker jag komma på vad sjutton jag egentligen VILL med en ny blogg.

I mitt huvud ser jag en framgångsrik start av ett alldeles i särklass fantastiskt författarskap...jag ser en virtuell scrapbook med fina bilder, små reportage och så vidare....kanske en och annan liten historia från det förflutna som kan ge en indikation på vem jag är...men...det enda jag jag återkommer till just nu är varför i hundan jag döpte detta blivande mästerverk till "Mjölkchoklad"?`

Fast nåt ska den ju heta...min nystart i cybervärlden...och nånstans ville jag nog att den inte ska vara ens i närheten av alla modebloggares stekarnamn eller åsiktselitens påfundiga samhällsnamn...
Mjölkcholad....kort...och förbenat gott!

Så idag befinner jag mig här...framför skärmen...plitande små ord som på något vis skall vävas samman och bilda grogrunden till min fantastiska karriär...

Den bloggande, av gravitationen drabbade, medelålders, drömmande tösen som på ett eller annat tänker hitta SIN stil i den hårda konkurrens bloggandet erbjuder!
Mode och barnafödande lämnar jag åt de som kan det där, och befinner sig i den fas av livet...erkänner att det känns fantastiskt skönt att slippa det...däremot funderar jag lite på hur jag såg mig själv för sisådär 25 år sedan...vad jag hade för dömmar och mål...vad det blev av allt...hur livet formade mig till den jag är idag. Mina åsikter, mina tankar om ditt och datt...mina sorger, mina glädjeämnen och så vidare...
Livet har verkligen inte blivit det jag trodde...både på gott och på ont, och där finns erfarenheter jag kunde klarat mig utan...MEN....där finns happenings jag är förevigt tacksam över också, såklart!

Min chokladblogg får nog bli en liten resumé kontra funderingar och memoarer...kort sagt en anteckningsbok och en träning i skrivandets konst.

Så "here it goes"....

Mina alldeles egna tankar om Cecil, the lionking!

Man läser överallt nu...i media, på nätet....om denne tandläkare från USA, som betalat en smärre förmögenhet för att få skjuta ett lejon.
Han laddar sitt armborst, skjuter av...och BAM e hela hans liv i spillror.
Han skjuter en världskändis...ett oskyldigt djur...och omvärlden blir komplett, fullt förståeligt, rabiat!
Troféjakt är fult, grymt...och det spelar ingen roll vad hans skitiga pengar går till. Man läser insändare om hur många svältande barn det finns, asylsökande, människor på flykt...å vad är då ett skjutet lejon?

Varför måste det ena utesluta det andra? Man KAN tycka att ALLT elände är av ondo!
Hans 400.000 kronor kunde bidragit till mycket mat, vaccinationer, skolböcker och så vidare, i en del av världen de skulle gjort nytta...men han valde att betala för att mörda ett lejon, i ett naturreservat i Zimbabwe...
Ett mycket konstigt och mycket onödigt val!

I dagsläget lever denne tandläkare, med sitt flashiga colgateleende under dödshot...han har fått stänga sin praktik och namninsamlingarna flödar överallt för att få honom utlämnad, ställd inför rätta i landet där brottet begicks...dömd, fängslad, lynchad...hatet frodas.
Å bilden av den leende stollen syns överallt....hade man inte vetat vad han gjort, hade man bara sett en alldaglig man med sjusärdeles vita tänder....nu ser man ett grin, en uppblåst dumskalle med elaka ögon och en dryg aura! Mysko!

Jajjemän...som det kan gå! Man tar ett felaktigt beslut, gör nånting väldigt dumt...och sen biter både karma och konsekvens en i baken...Nånting denne gubbe får leva med resten av sitt liv. Hur han laddade armborsten och sköt bort hela sitt liv i ett nafs...och betalade för det också! Väldigt korkat!

Kontenta: Tandläkare skall jobba med tandborst....inte armborst!

Med denna åsiktsbomb avslutar jag mitt allra första inlägg på en alldeles ny, för mig, bloggportal...och vässar geniknölarna för kommande händelser...

Väl mött och på återseende!